Det började med att jag som tonårig, kär i allt och alla, föll för en den rätte. Fast det inte stämde alls, visste jag att det var så livet skulle bli. Alla ideal man hade då skulle slås sönder, men med en possitiv klang. Det, eller den, jag trodde skulle vara rätt för mig visade sig vara en helt annan. Och jag kan inte vara mer än överlycklig över att jag hade fel. (Nu menar jag inte så ytligt som ordagrannt uttrycks i dikten, utan på ett djupare mer övergripande plan.)
Lyckans minut hugger tag i hjärtar och trots att jag inte har en aning om vad det handlar om, känner jag djupt i mig att det är precis så det kommer att blir.
Det konstiga är att jag inte förstår vad jag ser i denna författare egentligen. Det är lättare att förstå varför jag beundrar en sådan som Nordenflycht. Lindorm står för en annan ideologi, andra värderingar, inget jag har erfarnhet av (även om min bakrund säger att jag borde, men mina intressen motsäger). Trots det, är han en av de första jag skulle räkna upp om jag ska nämna någon favoritpoet. Det är konstigt hur ideal inte spelar någon roll ibland.
Den rätte
Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt
förstånd
med en energisk haka
du, som i dröm och vaka
varit mitt
ideal.
Blond och högväxt och smal.Och så kommer du dock
mörk och kortväxt och
tjock
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.Så kliver du ini min själ och mitt skinn.
Allting blev
skapat om
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du!- Erik Lindorm -
Lyckans minut
Är det sant att jag håller ett barn på
min arm och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnista och jorden är
varmoch himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för
år,vem är jag vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.-Erik Lindorm-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar