Rätt buss

Tänk hur länge man väntar på rätt buss. Hur mycket tid man lägger ner på busshållplatser utan att komma någonstans.

Jag hittade rätt buss. Av en slump stod den bara där och väntade, strax ovanför hållplats "KK". Buss nummer 8, till Paradiset.

Observera kontrasten till mitt tidigare inlägg om bussar.

Ikon 4

Stop, jag vill inte se mer.

Jag förstår faktiskt inte.

Gott nytt vår

I år firar jag in våren med en kopp te och uppsatsångest...

...och två vårbilder från linköping. Domkyrkan och S:t Lars kyrka.

Min barndom är skräp?

Det är tungt att se ett halvt liv på en återvinningsstation. Det är tungt att se alla sina leksaker och skolböcker utspridda i brännbartkontainern. Det finns saker som är ännu tyngre att se där.

Det är ingen modebild, det är en bildanalys.

Idag hittade jag den här bilden på Aftonbladet.
"Vårfräsch på en kvart" stod det.
Så nu vet vi det. Att det tar en kvart för Sofi att ta ett steg närmre kameran och le. För någon annan skillnad går väl inte att hitta.

Bottenskrap och medelsvenssons

När man är nere på botten och man vill fortsätta någonstans måste det vända, för längre ner kan man inte gå, då är det bara uppåt som gäller. Tror ni man kan komma ända till toppen?
Jag har visserligen kunnat föreställa mig många fler händelser som kunnat göra tillvaron värre, jag har fortfarande kvar några att förlora och det hade mycket väl kunnat gå ännu sämre med skolan. Nu tycker jag dock att det som hänt ändå med gott samvete kan klassificeras som "botten". Så nu är jag på väg upp igen. Nu hoppas jag bara att jag inte glömt något där nere så jag måste tillbaka och hämta det. Och så undrar jag, om man kommer till "toppen" är det samma sak som gäller då? Att man måste vända? I så fall förstår jag mycket väl vad som menas med den gyllene medelvägen.

Fördömda fördomar

Jag såg nyligen ett avsnitt av sex and the city som handlade om fördomar. Carrie kommer på slutet av avsnittet fram till att de värsta fördomarna man kan ha, är de man har om sig själv.
Jag kom inte fram till samma sak. Dels för att jag inte vågar reflektera över vad jag har för fördomar själv, och dels för att jag antagligen är ganska snabb på att dömma folk i förhand. Mellan raderna här vill jag gärna påpeka att jag känner folk som är ännu snabbare. I vilket fall som helst har jag flertalet gånger fått bevisat för mig att mina fördomar är felaktiga. Inte i den mån att man ofta ser på till exempel klädstil, en viss åsikt, musiksmak eller annat lysa igenom. ofta är det meningen med klädstilen och ett medvetet val av personen i fråga. Inte sällan har jag dock förvånats över att trots denna klädstil (eller livsåskådning), är personen inte alls en plåga att umgås med utan i regel riktigt trevlig, och man har alltid något att diskutera, eftersom man inte delar väsentliga åsikter om livet. Vilket kanske inte gör en till bästa vänner men ändå en trevlig bekantskap. De männsikor jag helst umgås med har dålig musiksmak. Och de tycker garanterat att jag har det med.
Ännu fler gånger har jag förvånats över att människor jag vid första och tredje anblicken tyckt varit intressanta och potensiella vänner, i själva verket varit... tja, inte så intressanta. Dessa är människor som jag identifierar mig med (läs: klär sig ungefär som jag gör), därför tänker jag inte ha några fördomar om mig. För tänk om jag är så där tråkig.