Att rusta för krig

På min lediga dag igår var jag på livrustkammaren för att lära mig något nytt, se på Sofia Magdalenas brudklänning, och inte minst uppleva gammla minnen. Det var alltid ett måste att gå dit när jag var i Stockholm med mamma, som barn. Livrustkammaren och "Stor och liten". En tillfällig utställning om krigsbyten satte spår. Föremålen var inte så speciella, men intressanta, det är alltid kul att se historiskt meningsfulla saker. Den politiska aspekten var däremot fantastiskt bra. Den lämnade mig grubblande.

Visst var det en kul känsla att uppleva det där från när man var liten, se kläder som bars av de stora män man står och pratar om på jobbet, men utställningen om krigsbyten berörde lite mer och satte lite extra spår.

Till att börja med var det föremål som olika svenska kungar släpat hem efter krig, mycket stormaktstid. Vapen, hjälmar, turkiska tält, flaggor, böcker, konstverk...osv. I varje rum fanns små skåp där man kunde rösta på olika frågor som var kulturpolitiska (i första hand). I första rummet fanns frågan om allt var tillåtet i krig. Jag hoppas verkligen att de som svarat ja, och kanske, ångrade sig i slutet på utställningen. Sedan kom frågor om ifall sverige ska lämna tillbaka silverbibeln och annat som var intressant att fundera över. Men mest intryck gjorde avslutningen, ett bildspel om nutida krigsbyten, som egentligen handlade om att förstöra varandras kultur. Bombade bibliotek i Sarajevo, sprängda statyer i Kosovo bland annat och en sprängd 1500-talsbro. Tydligen ger man sig på syboler som är viktiga för landet man vill utsätta och glömmer (hoppas jag, för gör man det medvetet är det än mer ofattbart) att så gammal historia binder samman oss. Iran och Irak är bland det första vi Svenskar lär oss om i historia, det är där vi har vårt ursprung. Så de kulturella förnedringarna drabbar mer än bara det krigshärjade landet.