Lokalpatriotism igen

Jag har sagt det förr och jag lär säga det igen. Det är fruktansvärt irriterande att majoriteten av befolkningen här i Linköping tror att jag är från Skåne.
Tydligen så låter allt söder om Kinda som skånska. Ja, med undantag för jönköpingsmål, det är ju väldigt likt göteborska. Jag blir så trött på att alltid tas för skåning, jag har visserligen inget emot skåne, men jag är ju så där lokapatriotisk, och blir lagom upprörd när folk tycker att jag pratar grötigare än jag själv tycker.
Igår på biblioteket satt ett gäng och pratade, det vara några hyllor bort så jag såg dem inte, men bara en röst lät högt nog för att höras (och irritera sig på). Hon var den enda av dem som inte var från östergötland, men hon påstod sig vara halvsmålänning för att hennes pappa kom från Värnamo. (Jag skulle kunna vända mig emot henne redan här, för en sådan kommentar skulle ju betyda att jag inte är småläning alls, och sådant kan man inte acceptera, men jag ska inte påpeka detta...)Samtalet fortsatte och av någon anledning nämdes Växjö, då spetsar jag öronen för att höra vad de tänker säga om detta. Jo: "Växjö?!?! (med ett dömande negativt tonfall) det är ju nästan ända nere i Skåne". Hennes pappa är från värnamo. Jag hoppas han skäms över henne.

Jag ska inte påstå att jag kan höra skillnad på dialekter norr om kinda (och ibland inte söder om heller) men jag förutsätter ju inte att alla är från Lappland.

Inom en vecka var ytterligare en skåne-incident, dock trevligare. Det var en glad och trevlig kvinna som pratade väldigt fort och bytte samtalsämne lika fort som hon tidigare hällt i sig alkoholhaltiga drycker. Hon satte sig jämte(småländska för bredvid) mig på en bänk. Delar av konversationen:
-Hej vill du köpa en alla hjärtans dag teckning? Jag har gjort dem själv?
-Nej tack det är bra så.
-Skånska är en fin dialekt, kommer du från Skåne?
-Nej jag är smålänning.
-Man ska vara rädd om sin dialekt, jag kommer från Sundsvall, men nu bor jag i Motala, ska du inte titta på en teckning iallafall? jag har sålt mycket konst, till och med till läkare, vad jobar du med?
-jag är student.
-Jag är konstnär. Smålänska förstår jag inte. Ska du köpa några tulpaner, de är billiga nu såg jag.
Sedan gick jag ut till tåget.
Jag kan hålla med om att det är viktigt att bevara sin dialekt. Jag gillar dialekter.

Inlfuensa?

Idag är jag seg och har ingen lust till något. Anar en förkylning på gång, eller i värsta fall influensa.
Det är konstigt vad man kan hitta på undanflykter.
Boken jag tvingar mig att läsa till skolan är faktiskt intressant, och det har gått förvånansvärt bra att läsa den. Långsamt så klart. Men det har gått någorlunda. Ändå inbillar jag mig att jag håller på att bli sjuk och åker hem från skolan alldeles för tidigt. Hur som helst handlar boken om borgerliga kvinnor i 17-1800-talets södra sverige. Jag har inte kommit så långt att jag har några åsikter om det än. Men räkna med att det kommer.

Rosa kyrka

Ibland hittar man saker man inte trodde var möjligt. Som vanligt bevisar nya fynd att gamla kunskaper stämmer.
Idag såg jag en fruktansvärt rosa kyrka. Jag förstår inte hur jag med mina kyrktornspejande ögon lyckats missa denna längs en väg jag rest på många gänger, men hur som helst såg jag den nu. Rosa är en fin färg, och kyrkor är mycket vacka, men tillsammans gör de sig inte riktig. Det är lite som Rachels tårta i "vänner" sylt är gott, och kött är gott, men inte så bra tillsammans i en tårta.
Här finns en bild på Slaka kyrka.
När jag letade efter denna på internet, hittade jag flera rosa kyrkor, men de har inte samma chockrosa nyans som Slakas. Så i en viss nyans är rosa hyfsat även på kyrkor. Dock undrar jag hur man tänkt i Slaka.

Måste plugga

I tider då roliga saker blir måsten är det lätt att hitta på andra saker att göra. Så är det utan tvekan nu.
Varför är det så svårt att plugga? Det är just nu riktigt viktigt att jag gör allt jag kan, och definitivt att jag pluggar heltid. Egentligen mer, efter som jag har studier för mer än heltid framför mig. Ändå blir det inte ens åtta timmar om dagen. Jag fattar inte varför jag inte tar mig i kragen och får något gjort när det är så viktigt. Det konstigaste av allt är att hälften av det jag måste göra, faktiskt är kul, men inte blir av bara för att det är 'måsten'. Så irriterande. Varför skriver jag här? Jag ska ju plugga. Fast det är ju lunchtid nu, och så måste jag göra mig färdig för skolan, skicka arbetsansökningar, hitta på fler undanflykter, städa, diska, vattna blommorna... och vad var det mer... hmmm något som hade med den där stora bokhögen framför mig att göra.

Triumf eller nederlag?

Om man genomför något lite sämre än man hade hoppats, men lite bättre än man hade trott, är det då en triumf eller ett nederlag. Är det kanske bara en vanlig handling?

Mamma Mia, here it goes again.

Jag har sett den i London, jag har sett den i Stockholm och i sommar ska jag se den på bio.
Ja det är sant. Mamma Mia ska komma som film i sommar. Det allra konstigaste i hela situationen är att jag inte ens hade en aning om att detta var på gång. Idag såg jag trailern på bio.
Londonmusikalen var väldigt bra, handligen kändes tillverkad utifrån låtarna som i princip var som de ska. Ett och annat ord var ändrat här och där, men det bemöttes bara med skratt från publiken, annars kunde man sjunga med om man ville. Fast tyst för sig själv, annars vore det väl inte så snällt mot skådespelarna.
Stockholmsmusikalen var bra som exakt översättning från den engelska versionen. I och med det, passade inte de svenska låtarna och därför var alla texter omskrivna och bara musiken var Abba, inte låtarna. Min karl tyckte det det var lite buskis över den, det vill jag väl inte hålla med om, men den svenska versionen var inte lika bra. Det var ju det finurliga med handlingen och låtarna som gjorde den engelska så bra.
Nu kommer filmen. Med bland annat Meryl Streep, Pierce Brosnan, Colin Frith och Stellan Skarsgård. Utav trailern att döma, tycker jag den verkar ha samma manus som den engelska musikalversionen. Jag hoppas verkligen att de har det. Visserligen verkar det inte vara någon vidare kvalitet på den, men å andra sidan. vad gör det?
Det ska i alla fall bli kul att se!
Vad säger du älskling? Lite brittisk buskis b-film, jag bjuder!

Tror ni mig inte? Titta själv!

Gammal bok

En gammal bok som källa till en skoluppgift kan vara både bra och dåligt. Dels får man dra på smilbanden några gånger och dels har den en helt annan syn på historien. Dessutom ser jag dem som en del av historien.

Jag skrev ett inlägg om en bok från 1927, fylld av stämplar, för någon dag sedan. I torsdags, när jag hade en riktigt bra pluggdag, kom jag igång med att läsa den. Det var intressant läsning.

Till att börja med är det riktigt kul att läsa böcker som har ett gammalt språk. Även om man hakar upp sig ibland för att man måste fundera på vad det står, är ju ändå spårket en del av historien och vårt arv från tidigare generationer. Dialekter har i och för sig alltid intresserat mig, kanske är det därför jag tycker det är intressant med gammal svenska med.

För det andra avslutas boken med empiren, och ett par rader om att där tar möbelstilarnas historia slut (och det är väl i och för sig inget konstigt med det, när boken är så gammal). Men författaren säger också att därefter gordes försök att återuppliva möblestilarna och sedan att komma bort från dem och skapa möbler efter den tid som var, och den kampen och dess resultat är en annan historia. I andra böcker nämns dessa försök som Eklekticism och Jugend. (Men självklart har man inte den insikten om sin samtid. Föga kunde han ana hur jugend voro en stor del av möbelhistorien hudradet år senare)

Till uppstarten av denna uppgiften har jag använt mig av två böcker, den andra är ifrån 1981, den börjar också få några år på nacken, men är ändå betydligt modernare. dessa två böcker använder sig i stort sett av samma möbler som exempel, jag kan anta att det beror på att de finns få bevarande i ursprungligt skick. En stol har den äldre boken placerat i barocken, medan den nyare anser att det är en renässansstol. Då gäller det att plocka fram det källkritiska igen. Det har jag inte gjort ännu.

Renässans eller barock?

Allt kommer att bli bra

Vid ett av mina totalt meningslösa surfanfall idag hittade jag en spännande bild som först fångade mitt intresse för "ikonavdelningen", men efter en liten stund väckte den där frågan, du vet... vad är konst?
På tjuvlyssnat, eller rättare sagt tjuvtittat, såg jag denna skylt. Nu passade inte denna till ikonerna, färmst för att det inte är en ikon, men också för att den blir mycket intressantare som konstverk. För det är tydligen vad det är. Eller?
Det framkallar ofrånkomligt frågan om man kan kalla allt för konst, bara för att någon som kallar sig konstnär har hittat på det. I vilket fall som helst är det ett trevligt budskap.