Brustna ideal

Erik Lindorm är en poet som altid har gripit mig. Jag kan inte förklara varför. Men jag vet att det är konstigt och paradoxalt.
Det började med att jag som tonårig, kär i allt och alla, föll för en den rätte. Fast det inte stämde alls, visste jag att det var så livet skulle bli. Alla ideal man hade då skulle slås sönder, men med en possitiv klang. Det, eller den, jag trodde skulle vara rätt för mig visade sig vara en helt annan. Och jag kan inte vara mer än överlycklig över att jag hade fel. (Nu menar jag inte så ytligt som ordagrannt uttrycks i dikten, utan på ett djupare mer övergripande plan.)
Lyckans minut hugger tag i hjärtar och trots att jag inte har en aning om vad det handlar om, känner jag djupt i mig att det är precis så det kommer att blir.
Det konstiga är att jag inte förstår vad jag ser i denna författare egentligen. Det är lättare att förstå varför jag beundrar en sådan som Nordenflycht. Lindorm står för en annan ideologi, andra värderingar, inget jag har erfarnhet av (även om min bakrund säger att jag borde, men mina intressen motsäger). Trots det, är han en av de första jag skulle räkna upp om jag ska nämna någon favoritpoet. Det är konstigt hur ideal inte spelar någon roll ibland.

Den rätte

Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt
förstånd
med en energisk haka
du, som i dröm och vaka
varit mitt
ideal.
Blond och högväxt och smal.

Och så kommer du dock
mörk och kortväxt och
tjock
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.

Så kliver du ini min själ och mitt skinn.
Allting blev
skapat om
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du!

- Erik Lindorm -

Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på
min arm och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnista och jorden är
varmoch himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för
år,vem är jag vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

-Erik Lindorm-

ikon 3

Övergångsställe för svanslösa.

Denna söta ikon fångade mitt intresse i Uppsala. Dock är jag nyfiken på hur Pelle svanslös fått kattungar, är han inte en hankatt? Och hur har 'Herr Gårman' fått handväska? Har han också blivit svanslös?

Har du sett det avsnittet av vänner när...

Jag är besatt av vänner. Tv-serien alltså. Ur alla situationer man hamnar i kan man dra paralleller till något vänneravsnitt.
Jag fick boxen med alla säsongerna av vänner uppdelat i två julklappar och en födelsedagspresent. Nu har jag sett den om och om igen, jag har faktiskt inte räkningen på hur många längre. När man har sett slutet har det gått så lång tid sedan man såg början att det inte är några problem att börja om igen. Och man upptäcker alltid något nytt. Fantastiskt program.
Problemet är att jag börjar dra in vänner i allt. De är med när jag äter (och ibland äter jag bara för att få se ett avsnitt)och de är med när jag diskuterar saker. "Har du sett det avsnittet av vänner när..." har blivit min vanligaste fras tror jag. Just för att det alltid finns en situation som varit med eller liknar någon i något avsnitt. Patetiskt. Men jag kommer inte sluta! Den här boxen är en av mina käraste ägodelar. Dels beroende på sitt innehåll och dels för att jag fått den med kärlek.
Jag önskar mig sex and the city-boxen i julklapp.

skrämmande historia

Jag var på en föreläsning om historia idag. Det handlade om det tidiga högkulturerna, som ju inte längre finns.
Mitt i andra halvan berättar föreläsaren att en viss kultur gått under, och att alla kommande kulturer också går under, fram till idag. Då kan man fundera på hur vår kulturs öde ser ut, iom att satistiken säger att alla går under och försvinner.
Det var en skrämmande tanke. Det är ju alltså inte frågan om 'om' utan om 'när' och 'hur'. Eller skulle vi vara undantaget som bekräftar regeln?
En kulturs undergång skulle lika gärna kunna vara ett medvetet val till förändring, som att slå sig ihop i unioner med hela världsdelar, eller militäriska orsaker såsom politiska och religiösa motsättningar och "heliga krig". En historisk orsak till somliga kulturers förändring är istider och andra klimatförändringar...
Jag skulle kunna räkna upp mer, men jag vet hur tråkigt det är att läsa långa inlägg, så fundera själv, och säg till om ni hittar en orsak till att inte oroa sig.

Uppsala

I helgen ska min underbara pojkvän få besök av sina systrar. Då vill jag inte vara där och störa syskonskaran, fast jag saknar mina svägerskor.
Jag blir lite avundsjuk på allt kul de ska hitta på...MEN. Jag ska minsann ha ännu roligare. Jag ska nämligen hälsa på min kompis i Uppsala. Jag har aldirg varit där, och vi ses väldigt sällan, så det ska bli jätteroligt! Shopping, fika (har jag hört rykten om), vin (kanske?), tjatter, och domkyrkan. Jag lovar att jag inte ska tjata om hur fantastiska gamla städer är innan jag har varit där, men med erfarenhet från Växjö och Linköping och dess domkyrkor, har jag stora förväntningar på sveriges största. Om växjö domkyrka har jag redan skrivit ett långt inlägg och Linköpings är ännu mer överväldigande. Förväntar jag mig för mycket av uppsala?

Uppsatsarbete

Idag sitter jag hemma och pluggar, det går alltid mycket bättre på skolan, så jag funderar på att bege mig dit. Men klockan är mycket.
Hittills har jag i alla fall konststerat att jag inte kan beställa de kartor och ritningar jag behöver, och att jag därför måste besöka stadsbyggnadskontorets arkiv i Göteborg. När är jag där nästa gång? Dessutom måste jag fjärrlåna böcker. Jag vet nu vilka, men kan inte få tummen ur att göra det. Det är så bökigt att planera med olika lånetider och ankomstatdum. Man vill ju helst inte ha alla på en gång om man bara får låna dem över dagen.
Annars har jag joggat fem kilometer och vattnat blommorna idag och fixat och trixat med inledningen så att den, så långt som är möjligt i dagsläget, är färdig. Ska försöka göra något mer.

Grattis till oss

Idag fyller vårt förhållande 6 år. Jag vet att det är lite fjortis att hålla räkningen så, men nu gör jag det i alla fall.
För sex år sedan hade vi vår första fika ihop, hemma i Växjö. Idag 'firade' vi det med middag på hard rock café innan jag åkte hem från Göteborg. Det är alltid tråkigt när man måste åka, och extra tråkigt idag, när man hade velat gå hem tillsammans å dricka lite vin eller så...

Äntligen

Detta är dagen som jag haft som slutpukt av en tid av spänning. Nu börjar en ny tid av stress.
Idag har varit lika hemsk som förväntad, men trots det tog det slut. Nu har jag istället huvudvärk som påföljd av nervositet och spänning som släppt, samt för lite mat och vatten, då jag inte kännt mig hungrig på grund av nervositeten. Det är ändå svårt att slappna av när man gått och spännt sig så länge, trots att det är över tillfälligt.
Nu är det visserligen nästan lika mycket kvar av terminen och mycket mer arbete kvar än vad som är gjort, skillnaden är att följande arbete kommer vara aningen roligare (tror jag).

Mål och begränsningar

Jag mår så mycket bättre när jag gör saker, är i skolan, läser (någorlunda) duktigt, tränar eller äter ordentligt och nyttigt. Ändå är det så svårt att göra dessa saker.
Allra bäst mår jag såklart när jag gör alla sakerna samma dag. Det är dessutom lättare att ta mig ut på joggingtur när jag har varit i skolan, då finns det en viss rytm i dagen. Idag var en sådan dag. (ska bara läsa lite till)
Dock är inte alla dagar så här, snarare är väldigt få dagar det. För de dagarna när det är svårt att ta sig ut läser man ett och annat tips här och där. Det ena är att sätta upp mål. Mitt första mål är 5 km på 30 min. Mitt andra mål är att klara viktorialoppet nästa sommar. (Med det inte säkert (eller ens troligt) att jag kommer anmäla mig, men distansen och tidpunkten är målet, inte loppet)
Det andra tipset är att berätta om sina mål för bekanta, så man inte kan slippa undan. Fixat!

vägval

Nya tvivel slänger sig över mig nu när man står inför nästa termins kursval. Jag har ju valt fel hela tiden.
Jag inser helt plötsligt något jag alltid vetat, fast jag ser det på en annan nivå. Det slår mig att konst inte alltid är konsthistoria, och det är det historiska jag vill värna om. Jag motarbetar modern konst och moderna konstteorier, inte för att de är fel eller dåliga på något sätt, utan just för att de inte är gamla. Jag inser nu att jag måste se på konsten på ett annat sätt, som något som finns nu. Nästa termin blir det historia B, eller något annat som ligger mig varmare om hjärtat.

Det var bättre förr

Det jag märkt som tydligast under mina studier, och som har blivit det jag står fast vid oavsett vilka konstteorier jag läser, är att alla framstående konstnärer, eller i alla fall de som blir framstående för eftervärlden, är de som är före sin tid.
De som inte riktigt accepteras i samtiden är de som blir störst senare. De som av någon anledning väljs ut till kanon har knappt inte accepterats när de skapades. Jag å andra sidan är efter min tid.
Jag borde levt på 1700-talet. Allt (av det jag läst och kommer ihåg) som skrevs konstteoretiskt före upplysningen håller jag med om. Efter det blir den konstigt, flummigt och ologiskt.
Jag tror att jag hade passat in i 1700-talet av flera anledningar. Tänk att få se med förakt på de som trodde att vetenskap var viktigt, och att världen var heliocentrisk. Tänk att leva så fast i konventioner och traditioner att man inte hade någon anledning att tänka själv. Att styras så in i det minsta av kyrkan och staten, att man inte hade några val. Och tänk om inte feminism fanns, då hade det varit ok för mig att tycka så. På 1700-talet var det naturligt att en man fattade alla beslut åt kvinnan. Det var inte fel att inte ha någon fri vilja. Och de som faktiskt gjorde uppror, både i konsten, livet och vetenskapen, det var de som var annorlunda.
Om jag hade levt på 1700-talet, hade jag antagligen trott att medeltiden var underbar.

Reboot

Ny dag och ny start.
Jag ska försöka få något gjort idag med. Vet bara inte hur jag ska prioritera. Så medan jag funderar på inlämningsuppgift, uppsats eller grupparbete ska jag ta och diska och lyssna lite på en bok. Efter en sjuk-dag får man ha en slapp-morgon.

Error

Vissa dagar fungerar man bara inte.
Idag är en sådan dag. Error i hela systemet. Lyckligtvis är det snart dags att lägga sig igen och då kan man alltid hoppas på att få en bättre start imorgon.