Att hålla på sanningen

Jag trivs ganska bra i Göteborg, trots att jag kanske klagar lite på bristen av det sociala, eftersom jag faktiskt inte har någon annan än min sambo att umgås med.
Utöver detta är allt bra. Jättemysig lägenhet, i mysigt område, trevlig stad och mitt första intryck att göteborgare är ganska otrevliga börjar långsamt tyna ut (blommar så klart upp så fort någon stöter till mig, men är annars ganska ok), även om jobbet är trist så drar det in så man klarar livhanken, det andra jobbet kan ta mig framåt, nya möjligheter dyker upp, uppsatsen går framåt, och trots att jag inför jul ogillar den kraftigt, vet jag att vi snart kommit så långt fram på året att det bara är några dagar kvar och då brukar julen bli mysig. Dock irriterar jag med makalöst mycket på alla som advetpyntar innan den kommande helgen och första advent.
Men det är en sak jag ogillar med att bo i Göteborg, och det är något alla tydligen vet, men ingen har brytt sig om att säga till mig. Så det kom som lite av en chock när jag fattade att det aldrig snöar här. Jag vill ha snö. Informera om sådant på bostadsbolagens hemsida. En liten kryssruta när man fyller ansökningsformuläret skulle funka. "Jag är medveten om att det inte snöar i Göteborg och att alla vintrar jag är bosatt på ovan nämnda ort kommer att bli förstörda på grund av detta."

Träningsfas: inga ursäkter

Så där ja! Äntligen har jag kommit igång så pass med träningen att jag håller mig till vad jag planerat oavsett vad. Nåja, nästa allt i alla fall.
Jag har hittat ett schema som ska få mig att klara springa en mil. eller 60 minuter. Det följer jag mycket duktigt. Jag springer på löpband och längs gatorna, upp och ner i backarna, det går jättebra, och inget hindrar mig. Gick ut fast det var regn i söndags och igår när jag kom till gymmet upptäckte jag att jag saknade något för att kunna springa, men inte ens det hindra mig. Så nu känner jag mig duktig.

Inte mycket till konst i den här bloggen längre.

World tour of Skåne

Istället för att plugga finns så mycket annat man kan göra. Här om dagen tittade vi lite på Johan Glantz-world tour of skåne. En grej slog allt, med tanke på att jag sällan skrattar högt, framförallt framför tvn, och jag nu låg dubbelvikt och tjöt.
Det var nämligen ett inslag där Johan hade lyckats inkludera allt jag sysslar med just nu. Till att börja med perception, hur man ser på saker och hur man sätter namn på dem, detta handlar min uppsats om. Att han sedan tog urmänniskor som exempel på att inte kunna sätt ord på olika föremål, historia, som min utbildning och det min framtid kommer att handla om. Slutligen placerade han dem i en butik, som jag ju jobbar i. Egentligen var den riktigt dålig, och det roligaste var att han också kom till denna insikten.

Klockan är halv åtta och jag måste plugga lite innan jobbet.

Jobb x3

Jag vill bara säga till alla ni två som läser min blogg, att om ni saknar inlägg beror det delvis på att jag jobbar. Jag fick dessutom ett nytt jobb idag. Så det är Uppsats, (två månader) gammalt jobb och nytt jobb, i den ordningen som gäller just nu. Jag längtar tills jag kan prioritera om till: nytt jobb och kanske ett annat nytt jobb eller en ny skola, och så FRITID.