Flyga drake

Har suttit här och skrivit ett långt inlägg som blommade upp utifrån boken flyga drake. Man jag hade inte kraft att publicera det. Sparar det på datorn så kanske tiden mognar så småningom. Än så länge vill jag bara säga: rök inte, lek inte med döden.

Sätter etiketten "vardag" på detta inlägg, men skulle vilja lägga till ett "tyvärr" efter.

Nygammalt jobb

Jag har ett nytt jobb, eller ett gammalt jobb igen.
Det tog två dagar att fixa det. En rekryteringsmässa, ett telefonsamtal, ett möte som jag ansåg vara ett "lämna in mitt CV" och som butikschefen tyckte var en intervju. Och ett par års erfarenhet från samma butikskedja. Så imorgon börjar jag mitt nya jobb igen. Eller något åt det hållet.

Tvättdag

Idag snackade jag med en granne som inte var så haj på teknik, men som spelade folkmusik trots att hon tidigare bara tyckt om klassisk musik, och hon hänger sina lakan halvt dubbelvikta i torkskåpet.
Det här samtalet fortlöpte i ca två-tre minuter, ägde rum i våran tvättstuga som hon kom in i när jag försökte torka lite saker trots att torktummlaren precis stängt av sig själv och börjat lukta brännt. Hon behövde hjälp att bränna en skiva. Jag tror inte jag var till så stor hjälp, men hon tyckte jag var ung och borde klara av det där. Hon avslutade i alla fall med att "det var trevligt att få fråga"...
Efter att jag asat in så mycket jag kunde i torkskåpen tog jag upp resten till lägenheten och fyllde alla stolsryggar med tvätt. Sedan ringde jag fastighetsskötaren. Han är bra. Han kommer snabbt när det är fel på något, gör jobbet halvdant, men kommer snabbt även nästa gång men ringer och klagar på samma sak. Då gör han det lite bättre.

Höstfrukt

Det är helt sjukt vad det är härligt med höst! Kallt och friskt och det luktar äpple överallt!
Jag bor i ett fantastigt litet område med många söta villor och trädgårdar, med fruktträd som lyser rött nu. Tänk vad vackert det blir på våren när allt blommar i vitt. Jag gick förbi en jättestor trädgård idag med ett litet hus i ena änden, inget speciellt. Så lite speciellt att jag inte ens kan dra mig till minnes hur det såg ut när jag funderar på det. Men en stor naken trädgård, med bara grönt gräs och mitt på gräsmattan står ett litet äppelträd. Ett typiskt kalle-anka-träd, som bara finns i serietidningar, smal stam med ett lövverk som ser ut som en stor boll och fullt med stora röda äpplen. Det såg mysigt ut.

Höstträning

Hösten är här! Fantastisk månad! Jag älskar att traska runt i mörket med halsduk och en varm pojkvän att hålla i handen. Första veckan som Göteborgare byggde jag upp en ny vana, att traska hem i mörkret med en varm sambo i handen, på väg från gymmet.
Problemet med att komma igång med träning efter ett mer eller mindre långt uppehåll är att jag, enligt ödets ironi, alltid blir förkyld, precis när det börjar rulla på. Så även nu. Dessutom blev min sambo förkyld, ungefär en inkubationstid efter mig. Konstigt. men nästa vecka är det dags igen. Då räknar jag med att vi är friska.
Det är skönt att jag har en så envis man, läskigt att han lurar med mig på gym, att jag till och med köpte ett par inneskor igår, att han har sådan makt över min fysiksa hälsa. Men jag är bara tacksam, för det är så skönt när det gör ont i hela kroppen.

Min nya träningsinspiration.

Alla svenska älskar mulliga dalkullor?

Jag har inte riktigt ramat in vad jag själv tycker om när det gäller konst, men visst slår hjärtat lite mer när man ser en Caravaggio, David eller DaVinci. Frågan är om det bara beror på namnen, och på att det förutsätts att hjärtat ska slå.
På Nationalmuseum var det Zorn, Josefsson, och Larsson. Jag har i och för sig alltid vetat att jag inte varit någon stor fantast av Larsson, men gillat Zorn en aning. När jag och min vän står och tittar på två av dessa herrars lite större (storleksmässigt) verk, går två spanska turister förbi och småpratar. Jag ville bara stanna dem och säga åt dem, att nu går ni förbi två av Sveriges nationalskatter, två av sveriges största målare, och ni vänder inte ens på huvudet. Sedan slår det mig! Det kanske bara är namnen, målningarna kanske bara är för oss Svenskar som känner till dem. Vad vet Spanjorer om Carl Larsson-livet och Anders Zorns dalkullor. Kanske ska även jag börja titta på det jag tycker om, och inte i första hand läsa på informationsskylten. Men risken är ju att man missar något mästerverk. Eller är det inte det i så fall? Om man inte kan se vad som är det geniala i en målning, är det då bra? Eller är alla mästerverk individuella. Konsten bör ses i betraktarens ögon, inte ur de som valt ut konstens kanons. Är då inte alla mästerverk individuella och konstnärsnamnet borde inte spela någon roll?