Det var bättre förr

Det jag märkt som tydligast under mina studier, och som har blivit det jag står fast vid oavsett vilka konstteorier jag läser, är att alla framstående konstnärer, eller i alla fall de som blir framstående för eftervärlden, är de som är före sin tid.
De som inte riktigt accepteras i samtiden är de som blir störst senare. De som av någon anledning väljs ut till kanon har knappt inte accepterats när de skapades. Jag å andra sidan är efter min tid.
Jag borde levt på 1700-talet. Allt (av det jag läst och kommer ihåg) som skrevs konstteoretiskt före upplysningen håller jag med om. Efter det blir den konstigt, flummigt och ologiskt.
Jag tror att jag hade passat in i 1700-talet av flera anledningar. Tänk att få se med förakt på de som trodde att vetenskap var viktigt, och att världen var heliocentrisk. Tänk att leva så fast i konventioner och traditioner att man inte hade någon anledning att tänka själv. Att styras så in i det minsta av kyrkan och staten, att man inte hade några val. Och tänk om inte feminism fanns, då hade det varit ok för mig att tycka så. På 1700-talet var det naturligt att en man fattade alla beslut åt kvinnan. Det var inte fel att inte ha någon fri vilja. Och de som faktiskt gjorde uppror, både i konsten, livet och vetenskapen, det var de som var annorlunda.
Om jag hade levt på 1700-talet, hade jag antagligen trott att medeltiden var underbar.