måndag 3 september 2007

Louvren

Förra hösten, var jag och min karl i Paris. Jag hade ingen blogg då, men jag tycker inte att jag har rätt att beröva er på ett inlägg om ett av världens mest kända museum för den sakens skull.


Louvren är gigantiskt. Det finns inte en chans att hinna med allt på en dag. knappt två. definitivt inte om man ska hinna se något av mästerverken mer än två sekunder. Så det gäller att välja vad man vill titta på. Och det viste jag ju självklart redan innan. Nej. Det jag visste att jag måste se var självklart Mona Lisa och grand gallerie. Resten av önskemålen är inte av samma klass, dock måste jag säga att de är bättre.



Bakom (eller framför) en stor klunga folk, innanför en säkerhetsannordning hänger en liten tavla på en dam. Det känns helt meningslöst. I den folkmängden går det inte att få något begrepp om bilden. Bara att konstatera att "nu har jag sett den" och "den är inte alls så liten som alla säger". (man får inte fotografera henne, därav ingen bild.)




Ett par evigheter och många verk senare börjar vi försöka att bege oss till nästa flygel där jag vill se på Holländskt måleri, mest för jag tror att jag ska känna igen mycket. Dock är jag lite deppig över att jag inte hittat David. Lyckligvis hittar vi inte ut ur detta vimmel av gångar, salar och rum. Driven av hunger hittar vi dock en väg genom ett rött rum och där susar vi förbi dem. En efter en hänger de stora vackra verken. Och här snackar vi storlek. Jag går fram till horatiernas ed, och ryser av hur realistiskt det är. man ser blodådrorna i vaderna och tror att man kan skära sig på svärden.










Jacques-Louis David - horatiernas ed.

I den holländska flygen var det inte lika mycket välkänt, och inte lika mycket folk. Frågan är om det beror på att Sauniere i da vinci-koden inte mördas i denna del av byggnaden eller för att denna typ av konst inte intresserar turisten, som väl hemma ska kunna säga. "jag såg iallafall Mona Lisa, och den var jätteliten".

En tavla fångade i alla fall min uppmärksamhet. Vi har nämligen haft den uppe på en föreläsning där vi noga gått igenom propotionerna och hur konstnären och mannen på bilden fifflar med sanningen för att få oss att 'tro' att han är en mäktig man.




Van Dyck - charles I
och jag, som studerar skarvarna i pannån.



Inga kommentarer: