Ont om tid

Fast man under ett halvårs tid har vetat att det kommer att bli mycket att göra de sista veckorna i skolan hamnar man ändå i total stress. När blir man vuxen nog att inte hamna där? Måste man ge det lite tid?

Två semninarer, uppsatsopponering, hemtenta, konfirmation, examen...det enda jag vill ha just nu är tid. Mer tid till att göra ingenting. Nu använder jag den tid jag har till att göra ingenting, och då blir det inte mycket över till det som måste bli gjort. Frågan är, om jag hade haft mer tid om jag använt den tid jag har effektivt. Men tyvärr har jag inte tid att utvecka den tankegången utan måste nog ge mig på min bokhög. Pappa sa precis "du är duktig gumman", jag undrar vad han fick det ifrån, men det känns bra, och blev ju faktiskt en liten push till att leva upp till den förestälnningen.