Andra chansen

Har givit konstvetartanken en andra chans. Det går inte att ge upp så lätt. Ibland måste man bita ihop för att få saker som egentligen inte är koherrenta att fungera ihop.
Jag ifrågasätter allstå min roll som blivande konstvetare bara för att jag inte håller med andra konstvetare och estetiker i alla frågor. För att jag rent ut sagt tycker att det bara är överdrivet tjafs för att vara lite speciell. Men det behövs någon som kan ta på sig att stå på den andra sidan. Som inte (för att citera en vis man) tycker att "skitkonst" är bra. Sedan är det ju upp till var och en vad man tycker är bra, men jag börjar ändå komma överens med mig själv om var jag står. Och det känns bra.