söndag 27 maj 2007

TVM



Det finns en värld som jag far till ibland. Där själen får plats i sinnenas land. Följ mig och se, hur vackert där är. Fjällvärldens vidd, skogar och skär .


Men nu är det allt för länge sedan jag var i den världen. Den verkar ta slut när man skaffar ett liv efter gymnasiet. Bara några få har kraft nog att återkomma då och då. Jag var svag. Men idag, i sann carpe diem-anda, längtar jag tillbaka. Kanske som en flykt från vuxenvärldens måsten och grubblerier. Hur som helst är planer på en återförening igång och det kanske blir en utflykt i de underbara smålandsskogarna till sommaren. Jag vet inte varför detta mörka, stängda, regniga och kalla landskap tilltalar mig så mycket. Östgötaslätten har inte samma möjlighet att beröra. Får jag bara till en skidresa i år med får jag tillbaka allt jag saknar. Andra saker kommer försvinna för alltid.

1 kommentar:

A pint of lager sa...

Vad poetiskt du skriver! Måste erkänna att jag också längtar efter riktig natur. Speciallt efter att ha läst ditt inlägg! Kram på dig