Det var en gång

Det var en gång, för länge sedan, då allt var lätt. Minns ni det?
På den tiden då man inte visste vad problem var, eller kärlek, eller sorg. Man trodde att man visste det, men man hade fel. Tänk när man trodde att två sidor historia var en lång läxa och man tyckte att en skoldag ända till klockan två var lång. Tänk när det bästa var att sätta sig och titta på tv på kvällarna, och när man gick och lade sig vid 9. Och tänk på fredagarna med disneyklubben. Jag var medlem. Tänk på den tiden när det var jobbigt att städa sitt rum, du vet på den tiden då disk, blomvattning, tvätt och matlagning skötte sig själv.
Man lär så länge man lever, och för allt nytt man lär sig inser man att något man tidigare trott var fel.

personligt

Jag har av respekt för mig och de mina bestämt mig för att inte skriva om saker som rör mig eller någon när och kär på det mer personliga planet. Därav är det lite snålt med inlägg just nu. Jag har nämligen haft svårt för att fokusera på värdsliga saker.

Livet på freja

Man tror att vissa saker bara händer på tv, i såpor och på film. Andra saker händer bara i modernistiska romaner och drama.
Det känns som jag kastats in i Camus främlingen, Jag väntar bara på hur jag ska reagera när det händer. Kommer jag vara lika likgiltig som Mersault? Surrealistiska liv.
För fösta gången förstår jag Beckets i väntan på Godot. För jag väntar på Godot, jag har verkligen igen aning om vad det är, men jag hoppas att han kommer snart, för jag är så trött på att vänta. Absurda liv.
För att inte tala om Rederiet. Man trodde att folk var så insörade de kan bli och då ringer telefonen. Allt förvärras, förvirras, försvåras och förstörs.
Jag trodde att allt detta var påhittat. Att det var så absurt och surrealistiskt att det inte kunde exitera på riktigt. När min självbiografi kommer ut (nej jag håller inte på att skriva någon...än) kommer den ge underlag till en riktig långkörare.

Uppsala

Jag var, som tidigare nämnts, på besök hos en gymnasiekompis i Uppsala i helgen. Mycket mysig kompis i mysig stad.

Det var så kul att träffas. Jag saknar henne när jag är i Linköping, och vi ses så sällan, även om det inte var så långt sedan senast. Dessutom ses vi ännu mer sällan utan våra pojkvänner. Det är visserligen jättetrevligt när de är med, men det blir annorlunda när de inte är det. Lika trevligt, fast på ett annat sätt.
Vi ägnade nog större delen av helgen på att äta och gå. Och plåga min vän med kultur. Det viktigaste utöver maten och myset är:
uppsala domkyrka som är en fantastiskt stor och överväldigande gotisk byggnad. Invändigt är den fylld av vägg-och takmålningar, mängder av vackara gravar (där ibland Gustav Vasas) och en gigantlisk barock predikstol.

Carolina Rediviva -det nyklassicistiska biblioteket som jag var tvungen att se, då jag har det avbildat på en littografi jag fick i studentpresent. Här finns även silverbibeln.

Slottet som är medeltida men ser ut som en blandning av alla stilar, utom möjligtvis de medeltida.

Gamla uppsala (kyrka) är egentligen ett par stora högar, som under forntiden hade vissa symboliska betydelser. För en arkitektur-tönt är givetvis den tidigkristna kyrkan mer intressant.

Brustna ideal

Erik Lindorm är en poet som altid har gripit mig. Jag kan inte förklara varför. Men jag vet att det är konstigt och paradoxalt.
Det började med att jag som tonårig, kär i allt och alla, föll för en den rätte. Fast det inte stämde alls, visste jag att det var så livet skulle bli. Alla ideal man hade då skulle slås sönder, men med en possitiv klang. Det, eller den, jag trodde skulle vara rätt för mig visade sig vara en helt annan. Och jag kan inte vara mer än överlycklig över att jag hade fel. (Nu menar jag inte så ytligt som ordagrannt uttrycks i dikten, utan på ett djupare mer övergripande plan.)
Lyckans minut hugger tag i hjärtar och trots att jag inte har en aning om vad det handlar om, känner jag djupt i mig att det är precis så det kommer att blir.
Det konstiga är att jag inte förstår vad jag ser i denna författare egentligen. Det är lättare att förstå varför jag beundrar en sådan som Nordenflycht. Lindorm står för en annan ideologi, andra värderingar, inget jag har erfarnhet av (även om min bakrund säger att jag borde, men mina intressen motsäger). Trots det, är han en av de första jag skulle räkna upp om jag ska nämna någon favoritpoet. Det är konstigt hur ideal inte spelar någon roll ibland.

Den rätte

Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt
förstånd
med en energisk haka
du, som i dröm och vaka
varit mitt
ideal.
Blond och högväxt och smal.

Och så kommer du dock
mörk och kortväxt och
tjock
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.

Så kliver du ini min själ och mitt skinn.
Allting blev
skapat om
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du!

- Erik Lindorm -

Lyckans minut

Är det sant att jag håller ett barn på
min arm och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnista och jorden är
varmoch himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för
år,vem är jag vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

-Erik Lindorm-

ikon 3

Övergångsställe för svanslösa.

Denna söta ikon fångade mitt intresse i Uppsala. Dock är jag nyfiken på hur Pelle svanslös fått kattungar, är han inte en hankatt? Och hur har 'Herr Gårman' fått handväska? Har han också blivit svanslös?

Har du sett det avsnittet av vänner när...

Jag är besatt av vänner. Tv-serien alltså. Ur alla situationer man hamnar i kan man dra paralleller till något vänneravsnitt.
Jag fick boxen med alla säsongerna av vänner uppdelat i två julklappar och en födelsedagspresent. Nu har jag sett den om och om igen, jag har faktiskt inte räkningen på hur många längre. När man har sett slutet har det gått så lång tid sedan man såg början att det inte är några problem att börja om igen. Och man upptäcker alltid något nytt. Fantastiskt program.
Problemet är att jag börjar dra in vänner i allt. De är med när jag äter (och ibland äter jag bara för att få se ett avsnitt)och de är med när jag diskuterar saker. "Har du sett det avsnittet av vänner när..." har blivit min vanligaste fras tror jag. Just för att det alltid finns en situation som varit med eller liknar någon i något avsnitt. Patetiskt. Men jag kommer inte sluta! Den här boxen är en av mina käraste ägodelar. Dels beroende på sitt innehåll och dels för att jag fått den med kärlek.
Jag önskar mig sex and the city-boxen i julklapp.