Jag satt och skrev på en uppgift till skolan. Rätt vad det är slänger svenska akademin en intressant paradox på mig.
En uppgift i historian som jag börjat med i god tid, och faktiskt gjort färdigt hela tre dagar innan jag måste, skulle finslipas en sista gång. Jag hade skrivit att ett visst resonemang "i princip fallerar". Jag vet att man inte ska använda ord man inte helt förstår, men jag kände mig ganska säker, dock var jag lite osäker på stavningen, och om det skulle betyda något annat om jag stavat fel, så jag beslutade mig för att vara på den säkra sidan och slå upp det i saol. Så här stod det:
1.fallera [-ra´] interj. hej; f. som uttryck för glädje el. livslust o.d
2.fallera [-e´-] v. -de fattas, fela; slå fel m.m
Är det inte ganska intressant att ett och samma ord kan ge uttryck för något som är både bra och dåligt. Det är ju som om hela ordet fallerar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar