Konsten är för alla, eller?

Göran Hellström, på disajn skriver i ledaren #2 2007 om att konsten har blivit svår att nå, och att det är för många konstmässor i Stockholm. Jag reagerar på en annan sak.
Hellström skriver bland annat om att konstmässorna bara är för gallerister som vill sälja sin konst. Och att man kanske skulle tjäna på att bara ha en konstmässa istället för tre, han föreslår då kulturhuset mitt i stockholm city som lokal för denna ponerade enda konstmässa av flera anledningar. "Många av de fina galleriernas kunder har nämligen aldrig satt sin fot i denna fina byggnad. Så en konstmässa mitt i city skulle verka socialt utjämnaden på samma gång. Konstpubliken får inte vara möta verklig konst, utan även verkligheten."
Menar han att all konstpublik är de med tjock plånbok? Skulle man alltså behöva placera konsten, som i sammanhanget är överklassens intresse, bland vanliga människor? Detta är absolut inte någon kritik mot Hellström ,utan snarare mot att konsten inte ingår i "verkligheten". Jag håller med om att de som har råd att köpa konst "på de fina gallerierna" kanske har lite mer pengar än en vanlig Svensson, men det har väl inte med konstintresset att göra? En konstmässa ska väl vara för alla? Även de som inte har råd att köpa konst? Ta bort överklassstämpeln från konsten och sänk priserna! Ska privatekonomin hålla "verkligheten" utanför kulturen? Är inte det ett sätt att spä på klassklyftorna i samhället?