ikon 2

Varning för klämrisk.




Denna ikon går att hitta på dörren till en väldigt liten hiss. Jag tror aldrig har har sett en tydligare bild på något. Ställer man en soptunna på kanten och hissen rör sig neråt, kommer huvudet att klämmas. Klockren. Glasklar. Klämkäck.

Konstig kommentar till konst i kontext

En cykeltur i regnet kan leda till stora funderingar och tre likadana böcker.



Jag tvingade mig ut i regnet för att cykla till skolan. Vi har en föreläsning på torsdag, till vilken vi ska ha läst en bok som skulle komma in till bokakademin idag, efter att hela klassen trakaserat de stackarna i två veckor om frågor angående denna "konst i kontext".
Så jag tar mig dit och hämtar tre böcker, som ligger i en låda, med prislappar brevid. De har alltså inte hunnit få upp böckerna på hyllan än. I den gigantiska kön funderar jag på vad jag ska svara när expediten påpekar att jag har tre böcker (vilket jag förutsätter att hon kommer att göra.)
Något i stil med "ja, nu har vi väntat så länge, så jag ska ha tre", eller "klasskompisar på annan ort som inte ville åka in idag (vilket är sanningen)", eller kanske "konstigt va?". Men så bestämmer jag mig för att inte säga något alls, eftersom ingen förstår mina skämt ändå. Och antagligen kommer hon inte ens påpeka det, utan bara acceptera mitt inköp och dra mitt kort.
Tillslut är jag framme vid kassan och lägger upp min bunt med böcker.
-du slår till på tre ja..
-ja, den verkar så bra.

C-uppsats

Skolan har börjat igen, böcker dräller i den redan överfulla lägenheten, tankarna knakar och jag måste komma på ett uppsatsämne. Nu.
Skolan har varit igång en vecka, nästan hela den veckan har jag varit i Göteborg. Så går det tydligen när man bara har två timmar schemalagt varje vecka.
Flytten från Växjö orsakade kaos i lägenheten i Linköping. Man får plats med fler saker i en tvåa än i en etta. Idag hade jag tänkt ta tag i det, men det går långsamt. Har i alla fall pallarat mig ner till tvättstugan så det går lite framåt. Eller neråt. Eller runt, runt, går det nog i tvättmaskinen.
C-uppsatsen är det viktigaste i livet tydligen. Jag var ganska lugn innan uppropet. Men tydligen är det livsviktigt att göra en bra uppstas för det är den man söker arbeten och forskningsplats på sedan. Och man får välja helt fritt! Som om det skulle vara possitivt. En liten avgränsning hade inte gjort något. Hjälp mig. Vad ska jag skriva om. Som ska vara grunden till hela mitt liv?
Jag är rädd för att jag förlorar på att skriva om arkitetkur igen, även om det är det jag är mest intresserad av. Det känns som det är större möjlighet att få arbeten inom bildkonst, och vad har jag då för nytta av uppsatser inom arkitektur?
Inredning skulle inte sitta helt fel heller, men där kan jag inte komma på något vettigt ämne. hjälp.

ikon 1

Varning för tanter?




Denna ikon finns i flertalet upplagor runt ett övergångställe utanför ett 11 våningshus fullt av studenter, just det, inte tanter, utan studenter.

Bloggen

Jag hade tänkt göra bloggen bättre - som alla andra - Jag måste få ordning på etiketterna och så har jag inlett ett insamlande av symboler och ikoner som man ser på olika ställen i samhället. Jag visste inte riktgt vart jag ska göra av dessa kassa mobilbilder på roliga ikoner (som det ju främst är), men nu har jag kommit på att det får bli en öändligt följetong på bloggen. Värt att vänta på, om någon saknar humor.

Växjö domkyrka

Sista dagen i växjö, innan det var dags att bege sig till Linköping, avslutades med ett besök på poon palace med pappa. När vi insåg att det blev lite tid över till mitt tåg skulle gå tog vi en tur ner till kyrkan.
Växjö domkyrka är ursprungligen från 1000-talet, men har brunnit ett otal gånger och har därmed förändras. 1800-talets kyrka skiljer sig markant från den vi ser idag. Då kan man tillägga att dagens röda exteriör är mer lik den ursprungliga. Från början hade Kyrkan ett tvärskepp, men är numera en väldigt steril hallkyrka. Bara vita väggar och tak som känns friska, men det skär i hjärtat när man på utvalda ställen ser gamla takmålningar, och man kan föreställa sig hur det en gång har sett ut.

Den vackra altartavlan av Bertil Vallien kan man inte se sig mätt på, men jag tänker inte skriva mer om den här, då jag nyligen använt den i en inlämningsuppgift i skolan och helt enkelt inte orkar redogöra för den igen.

Pappa ville ju visa mig riddaren som spelar schack med döden, av Bo Beskow. Ja, den är fin, men jag vet inte riktigt vad som skiljer den från andra fönster. Ska bli intressant att ta reda på det.

En stor målning i vänstra sidoskeppets avslut föreställer den sista måltiden, och känns väldigt barock. Den är vacker, men det är frustrerande med tennebrism, för hur mycket jag än flyttar mig kan jag inte se vad som döljer sig i mörket.

Hur som helst var det som gjorde störst intryck på mig, i denna välkända kyrka, doften. När vi gick in var jag tvungen att ta ett djupt andetag. Att riktigt dra in doften från barndomens julaftnar och studiebesök. Man kommer ihåg vad man beundrade som liten, och nu när man är utbildad ser man så mycket annat. Och blir nästan lite arg på sig själv för man tyckt att de vita taket med kryssvalven var så vackra. På något sätt vill jag inte veta för mycket om saker som betytt något för mig,det är en allt för stor risk att den dyrkan försvinner då, men antagligen ersätts av en ny.

Växjö-eran är över.

Kräftor på Öland

Midsommar var en trevlig dag, men ack ack vad vi var dåliga på att snappsa. Det blev en hel mängd över som i ilfart fraktades till Öland för att delta och avlivas på kräftskiva.
Och dog gjorde de. Allihop. Inte en droppe kvar blev det. Inte en kräfta kvar blev det heller. Och all energi som avlivades på diverse dansgolv och kök. Riktigt lyckat må jag säga. Och jag tror att någon mer kanske delar den inställningen.
Värden, eller värdinnans karl, säger mitt under kräftätandet att han bara fått honor. Varpå min karl säger; du har tur du, själv sitter man och suger på både det ena och de andra.