Det är så tråkigt med bloggar som aldrig uppdateras. Jag får väl skämmas för mig själv, jag har ingen bra anledning, men idag har jag en anledning att blogga. Sitter nämligen stel som en pinne i soffan med datorn i knät och vågar knappt vrida på huvudet, för jag är fullklottrad med plåster efter några mindre operationer. 9 stygn, tre plåster.

Sedan sist har följande hänt.

- Skrivit klart c-uppsats.
- Lämnat in c-uppsats.
- Opponerat c-uppsats.
- Fått VG på c-uppsats.
- En väntan på ett papper som intygar att jag har kandidatexamen i kulturvetenskap har inletts.
- Masterprogram har sökts.
-Påsk har firats.
Säkert en hel del andra saker oxå. Och idag blev jag alltså tre födelsemärken fattigare. Usch och fy.

Nu ska jag med kaffe i högsta hugg försöka uppdatera min andra blogg. Vi hörs!

från en annan synvinkel

Ville bara säga att den andra bloggen uppdateras oftare. Kanske får ett ryck här med snart, man vet aldrig.

Ny blogg

Jag har beslutat att göra ett försök med en blogg.se blogg. Men denna ligger kvar tills vidare och är lite mer "jag", den andra tänkte jag hålla på en mer kultur-töntigt plan. här är den.! http://pointofviewbylina.blogg.se/

Funderingar

Nu när jag inte har någon uppsats att skriva funderar jag på att uppdatera bloggen lite mer. Vet dock inte vad jag ska skriva om. Funderar på att engagera mig mer, göra någon veckans konstverk, vekans arkitektur, veckans slott. Lite sugen, men det rinner antagligen bara ut i sanden. Det skulle å andra sidan vara ganska kul grej om man orkade hålla det igång, och om man kunde skriva för någon som läste. Har inte så många läsare. Funderar också på att flytta bloggen till blogg.se. Vet inte varför. Tja, det var det för idag.

Poeten som slutade skriva

En gång i tiden var jag poet. Jag vet att jag inte är särskilt gammal men det känns väldigt avlägset. Jag tyckte jag skrev ok, andra tyckte jag skrev bra. Det sa de i alla fall.
Nu finns inget kvar. Jag kan titta på mina gamla dikter, se vad jag tyckte om, se vad de betydde för mig, se att många av dem är tomma nu, men ändå fyllda med minnen. Minnen av något som betydde något då. Jag slutade skriva för ganska exakt 7 år sedan. Jag har på 7 år inte fått ihop en enda fullständig dikt. Det gör mig inte så mycket, jag skrev uteslutande om obesvarad fjortiskärlek. Att jag slutade skriva berodde på besvarad kärlek, som håller än idag, och det är jag mycket glad över, så på det sättet gör det mig inget om jag aldrig någonsin skriver en rad till. Men jag saknar den del av mig som var bra på något.

Uppsats

Den är färdigskriven. Inte klar, inte inlämnad, inte godkänd, inte godkänd för inlämning, Inte färdigkorrigerad, inte klar med noter, inte klar med formalian, har inget namn. Men den är skriven. 40 sidor ren text.
När den är klar och inlämnad kommer ett stort jubel i väntan på att få en opponent, och en uppsats att opponera på. Jag lovar att meddela med en gång inlämningen sker. Förutsatt att jag orkar. När jag är klar med något som pressat mig länge får jag en fruktansvärd huvudvärk och ingen som helst energi att göra något annat än att ligga och dåsa. När c-uppsatsen är klart, som faktiskt är det sista på det kulturvetenskapliga programmet, då är det dåsa med skumpa som gäller.

Vilken är din kultursida?

Jag satt och läste ett test i en av de stora kvällstidningarna kultursidor om vilken kulturtyp man var. Jag gissade att jag var kulturkonservativ.
Jag har ju en del åsikter om att viss så kallad "konst" inte är konst. Och i det känner jag mig lite ... vad ska man säga.. trånsynt. Man jag kan ändå inte riktigt öppna upp mig för det än. Jag är nog inte helt formad i mina konsttankar. Dock måste jag påpeka att jag har funderat på det mycket. Så pass mycket att jag faktiskt själv kommit fram till vad JAG anser att konst är. Och att jag accepterar att det finns andra tankar om det, samt att jag respekterar att andra ha de tankarna. Dock är jag kristisk mot de som inte reflekterat över det utan bara tagit ett parti.
Hur som helst trodde jag på dessa grunder att jag var konservativ i kulturtankarna. Det var jag väl till viss del med. Men som jag skrattade när jag läste det i lunchrummet på jobbet, har jag aldrig gjort där tidigare. Det var riktigt roliga frågor och ännu roligare svarsalternativ, men det roligaste var ändå analyserna av vilka svar man valde.
Fram till sista frågan. "hur analyserar du sex and the city". Där slutade jag skratta. Det bör inte blandas in där. Konst är konst, Underhållning är underhållning, Feminism är femin.. ja något som inte hör hemma i denna bloggen, och Sex and the city är sex and the city. kasta inte skit på det, och använd inte ordet feminism i samma mening. Som jag just insåg att jag gjorde.